Sex flamskvävnader på Glorup

I greve Leon Moltke-Huitfeldts ägo på Glorup finns en serie av sex hyenden i flamskvävnad.^[1] Mönstret består av en krans av blommor, som omger en figurscen. Motiven till dessa är följande:

1. T.v. ses en man i turban och fotsid dräkt samt käpp i handen och en kvinna med dok på huvudet. Framför dem en gosse med långt hår, iklädd fotsid rock och hållande h.hand uppräckt. Bakom gossen en skara av åtta skäggiga män i långa mantlar. På marken gräs och i bakgrunden små träd. På himlen solen och månen (fig. 1). – Scenen framställer, hur den unge Josef berättar om sina drömmar, som förespådde hans framtida öden i förhållande till familjen, så som händelsen skildras i 1 Mose bok:37.
2. T.v. en kvinna, vilande på en säng under en baldakin, sträckande sina armar mot en ung man, vars mantel hon griper tag uti. Mannen söker fly mot h. Han är under manteln iklädd knäkort dräkt och bär långt hår (fig. 2). – Här återges den så populära scenen, när Potifars hustru söker förföra den unge Josef, som berättas i 1 Mose bok:39.
3. På en äånk sitter tre män, varav de två yttersta är fjättrade med kedjor kring fotens vrist. Mannen t.v. har långt hår och skägg och är vänd mot mannen i mitten, som i sin tur är vänd mot mannen t.h. Båda har långt hår och är iklädda dräkter med mantel över ena axeln. Som bakgrund stenmurar med tre gallerförsedda fönster. Överst två ovala mönstrade fält (fig. 3). – Denna scen återger Josefs uttydning av de drömmar, som faraos fångna överste munskänk och överste bagare haft. Händelsen kan läsas i 1 Mose bok:41.
4. T.h. sitter en skäggig man på en högryggad stol med en matta under fötterna. Han är iklädd turban, fotsid dräkt och vid mantel. I v.hand håller han en spira. Bakom honom ytterligare tre män i liknande dräkter, två av dem med turbaner, den tredje barhuvad med långt hår. Framför den sittande en ung man, stående, vänd mot denne. Han är barhuvad med långt hår, har fotsid dräkt med mantel över v.axel. Han håller händerna framsträckta. Bakom männen ett draperi och längst t.v. träd (fig.4). – Även denna händelse återfinnes i 1 Mose bok: 41 och framställer Josef tydande faraos drömmar.
5. T.v. två män, iklädda fotsida dräkter med mantlar, den t.v. med turban på huvudet, den t.h. med bredbrättad hatt. Bakom figurerna byggnader. Framför de båda männen sju andra män i ödmjuka ställningar, den längst t.h. knäböjande. Samtliga har långt hår och skägg (fig. 5). – Denna scen skildrar, hur Josefs bröder rest till Egypten och ber Josef att få köpa säd, så som händelsen skildras i 1 Mose bok:42.
6. En grupp män, av vilka 9 bär stavar i händerna, samlade kring ett antal säckar, ur vilka en man t.h. upptagit och håller i handen en bägare. I mitten en man i hatt, fotsid dräkt och med uppräckta händer. Han och en gösse t.v. slätrakade, de övriga med skägg. Längst t.v. synes framdelen av en kamel (fig. 6). – I denna scen har vi hunnit fram till den händelse, då Josefs bröder på återvägen från Egypten hejdas och deras säckar öppnas, varvid man i Benjamins säck finner en silver-bägare. Händelsen skildras i 1 Mose bok:44.

Samtliga figurscener är återgivna inom medaljonger, som omges av en biomkrans. Denna består av två kvistar, som utgår från en mindre ros nedtill. Därefter följer t.h. en stor ros, en tulpan, ytterligare en ros och en solros i profil samt en kvist med två öppna fembladiga blommor och knoppar. Samtliga blommor har bladverk kring sig. På h.sida en solros, därefter en tulpan och så två stora rosor. Även på denna sida med rikt bladverk. Samtliga hyenden har kransen återgiven efter samma förlaga. De variationer, som kan förekomma, är av ringa eller ingen betydelse, t. ex. att de ljusa nerverna på rosenbladet i övre h.hörnet är tre på fig. 2 och 4, två på fig. 3, 5, 6, medan det på fig. 1 har två på ena halvan och tre på den andra. Olikheter alltså, som tillkommit under vävningen utan särskild avsikt.

Framställningarna inom medaljongerna återger, som framgår av ovanstående, olika scener ur Josefs historia, varvid man noga följt den bibliska berättelsen. Vävaren har emellertid icke själv satt samman sina mönster, utan han bygger på förlagor, som jag senare skall återkomma till.

Josefslegenden har varit mycket omtyckt som motiv inom konsthantverket, framför allt inom textilkonsten. I synnerhet har den blivit mönsterbildande i gobelängvävande verkstäder och detta icke blott i serier av hyenden utan även på de dukar, som i så stor utsträckning exporterades från Holland till Norden och kanske också där tillverkades. En dylik bordduk (fig. 7) står den danska serien mycket nära. Den tillhör Rijksmuseum i Amsterdam, dit den förvärvades 1949 (inv. nr. R.B.K.16.396).^[2] Dess storlek är 200 × 280 cm. Den är vävd av ullgarn, silke och något metalltråd på varp av lingarn med 8 varptrådar och 30 inslagstrådar per cm. Som på alla dessa dukar utgöres mönstret av strödda blommor i olika färger på svart botten. Dessa blommor är anbragta så att den övre hälften motsvarar den nedre, men omvänd och spegelvänd. Man har dock icke helt slaviskt upprepat samma teckning. Det forekommer några små och ganska obetydliga avvikelser, t. ex. beträffande arrangemanget av blommorna nedtill och upptill i mitten. Bland blommorna flyger fjärilar, sländor och andra insekter. I hörnen större ymnighetshorn, ur vilka det väller fram en rikedom av frukter och bär samt blad. De som är diagonalställda är överensstämmande. Vid sidorna om ymnighetshornen ovala fält, omgivna av en ram av beslagsornament. Inom falten figurscener. I mitten ett liknande större fält, omgivet av en rik krans av blad och olika slags blommor; tulpaner, rosor, nejlikor, liljor m. fl. Även inom detta fält forekommer en figurscen.

Det är dessa scener, som för oss är av det största intresse. Det visar sig nämligen, att också de utgör olika avbildningar av händelser inom Josefslegenden och att de överensstämmer med vissa i den danska flamskvävda serien. Nederst t.v. på bordduken återfinner vi samma scen som på hyendet nr 1. Nederst t.h. nr 6. överst t.v. nr 5 och överst t.h. nr 4. Scenen i mittfältet återger Josefs möte med sin fader, så som detta berättas i 1 Mose bok:46, vilken scen icke återfinnes bland dynerna från Glorup. Denna tydning av de olika faserna i Josefslegenden överensstämmer med den som Rijksmuseum gjort. En annan tydning forekommer i katalogen till den utställning av bildvävnader, som Museum für Kunst und Gewerbe i Hamburg anordnade 1953. Här anges faltet nedtill t.v. framställa Josefs försäljning till Potifar och hans hustru enl. 1 Mose bok:39. I samma katalog anges också fältet överst t.v. skildra, hur Josefs bröder bedja om hans forlåtelse enl. berättelsen i 1 Mose bok:44. Den rätta tydningen av figurscenerna är emellertid otvivelaktigt den ovan anförda, vilket även styrkes av underskrifterna på de förebilder till vävnaderna, som jag skall återkomma till senare.

Enl. benäget meddelande från Rijksmuseum har man för dessa två scener funnit tryckta förebilder i stick av Pieter H. Schut i Historiën des (Ouden en) Nieuwen Testaments vermaeckelyck afgebeelt en geëtst door Nicolaes Vischer, Amsterdam 1659.^[3] Det är hyendena 1 och 5, vilkas förlagor man här finner, men vävaren måste ha haft tillgång till de stick, som legat före de i denna upplaga avbildade, då bordduken är daterad 1652 och alltså är 7 år äldre än det ifrågavarande nederländska arbetet.

Pieter Hendricksz Schut verkade från 1618 till efter 1660 och har utfört kopparstick även för andra arbeten utgivna av Vischers förlag i Amsterdam.^[4] Detta förlag har under flera generationer genom en enorm produktion av bibelbilder under lång tid varit det ledande i branschen. Familjens mest kände medlem var Claes Jansz Vischer också kallad Nicolaus Joannis Piscator d. ä. (Fischer – fiskare – latin Piscator, f. ca. 1550. d. 1612). En yngre medlem av familjen med samma namn begagnade sig av samma signatur, som den förre med C J och V sammanskrivna (fig. 11). Den sistnämndes son Nicolaes (f. 1618, d. 1709) är utgivaren av nyssnämnda arbete. På grund av signaturen torde man dock få draga den slutsatsen att bilderna i arbetet från 1659 återgår på en äldre upplaga från någon av de äldre generationerna Vischers tid. Som forlagets väldiga produktion med varierande upplagor och omtryck icke blivit systematiskt behandlad, foreligger svårigheter att avgöra, vilka tryckta bilder som kan ha varit vävarnas direkta forebilder.^[5]

Rijksmuseum tillskriver vävnader av det slag som vår bordduk representerar någon verkstad i norra Nederländerna, Delft eller Gouda, i enlighet med den utredning som gjorts av G.T. Ysselsteyn^[6] och som påvisar, att Amsterdam, som tidigare ansetts vara tillverkningsorten för dessa dukar, icän mot slutet av 1600-talet fick någon gobelängvävare av betydelse genom inflyttningen av Alex Baert (d. 1719). Signaturen, bestående av de sammanskrivna bokstäverna CDBT har ännu icke blivit tydd.

Om man nu jämför hyendena från Glorup med medaljongerna på duken i Rijksmuseum, visar det sig att variationerna är obetydliga oftast endast beroende på att medaljongerna på hyendena är cirkelrunda medan de på duken är ovala. Landskapet är något rikare utbildat på den holländska väavnaden, vilket säkerligen beror på att tillverkaren av hyendena stod på ett något lägre plan än den nederländske vävaren.

Gör man så en jämförelse mellan de båda vävda scenerna (fig. 1 och 8) med den tryckta (fig. 9) finner man överensstämmelserna vara av den art, att man utan tvekan kan fastslå sambandet mellan dem båda.

Mannen och kvinnan t.v. skiljer sig icke från förlagan. Ej heller den lille Josef med sin uppsträckta hand och gående ställning. Bröderna bakom honom återges i det stora hela i samma ställningar. Deras dräkter varierar något. Dessutom har de skägg på vävnaderna, medan de är slätrakade på trycket. De ovala fälten, som innehåller antydningar om innehållet i Josefs drömmar, forekommer bakom paret på förlagan, medan de på vävnaderna satts in på himlen över figurerna, då medaljongens form icke medger annan plats. Dessutom saknar vävnaderna den inre teckningen. Bakgrunden är ett landskap med en kyrka och träd, som vävaren återgivit på vanligt sätt. Kyrkan, som skymtar bakom Isak, fick icke plats i kompositionen.

Fortsätter man jämförelsen mellan det andra hyendet från Glorup (fig. 5) och medaljongen på bordduken (fig. 10) skall man finna likheterna lika slående. Variationer forekommer dock framför allt med avseende på utformningen av landskapet i forgrund och bakgrund. Byggnaderna bakom de två stående männen t.v. är helt överensstämmande. Overgår vi så att jämföra vävnaderna med trycket (fig. 11), kommer vi fram till, att vävarna mera fritt översatt detta under sitt arbete. T.v. står tre män, av vilka den, som står längst bort, icke kunnat få plats på vävnaderna. Dessutom har trycket en åtskillnad i dräkterna mellan de två övriga. Den t.h. är sålunda barhuvad, medan han på vävnaderna har en bredbrättad hatt. Även hans ställning och dräkt är olika. Josefsfigurens utformning följer däremot mera strikt förlagan. Turbanen saknar dock sin prydnad och han har ett knutet skärp kring midjan. Av bröderna är de två i främsta ledet helt formade efter förlagan, medan de övriga tecknats mera schematiskt. På sticket har bröderna stavar i händerna, medan dessa saknas på den nederländska duken. På hyendet från Glorup har en av bröderna stav. I bakgrunden t.v. återges en del av byggnaderna från trycket. Den kupolformade moskén har ersatts av en mera nordisk byggnad med gavel och sadeltak. På vävnaderna forekommer dessutom träd i bakgrunden och gräsmark i forgrunden.

Av ovanstående framgår alltså att förlagorna till flamskvävnaderna på Glorup är att söka i Nederländerna och i den rad av bibelbilder, som i olika upplagor utgavs framför allt på Vischers forlag i Amsterdam. At vissa av dessa bilder med motiv ur Josefslegenden upptagits av en betydande verkstad i norra Nederländerna, som bl.a. tillverkat stora borddukar kring och efter mitten av 1600-talet, varpå den i Rijksmuseum är ett betydande exempel. Vidare att samma motiv upptagits av en annan vävare, vilken är mästare till hyendena på Glorup. Denne har emellertid ej stått på samma höga nivå som den nederlandske vävaren, men har säkerligen fått sin utbildning i en stor verkstad. Vävnaderna visar en nära släktskap med liknande, som man tillskrivit både Hamburg och de danska hertigdömena norr om Elbe: Slesvig-Holsten. Till Hamburg emigrerade från Nederländerna en rad vävare, av vilka några var kyrkobokförda i Altona, och säkerligen har den, som tillverkat hyendena på Glorup varit en av dessa emigranter. Om han däremot varit bosatt i Hamburg eller i hertigdomena eller om han varit en kringvandrande yrkesman, kan f. n. icke anges, då nödiga arkivforskningar icke publicerats från hertigdomena.

Tidpunkten for vävarens verksamhet kan däremot fastställas till efter 1600-talets mitt.^[7] Vid denna tid började i Norden den äldre fyrsidiga inramningen av bildfälten på hyendena ersättas med en medaljongformad, vilken i sin tur omgavs av en frodig blomkrans.

Noter

1. ^ Fra fynske Herregaardes Gemmer, nr. 6 (1951). – G. Garde: Dansk Billedvævning, fig. 25 (1949).
2. ^ Museum für Kunst und Gewerbe, Hamburg: Bildteppiche aus sechs Jahrhunderten. Ausstellung, Nr. 54 (1953).
3. ^ Brev från Kustos der Textielsammlung. Afdeling Beeldhouwkunst en Kunstnijver-heid A.M. Louise E. Erkelens d. 20.10.1967 och 16.1.1968.
4. ^ G. Garde: Danske silkebroderede lærredsduge, s. 67 (1961).
5. ^ G. Garde: a. a., s. 241.
6. ^ G. T. van Ysselsteyn: Geschiedenis der tapijtweverijen in de Noordelijke Nederlanden, s. 126, 127 och 169 (1936).
7. ^ G. Garde: Dansk Billedvævning, s. 18 och 19 (1949).

Fotos till. fig. 1-6 av Nationalmuseum, Köpenhamn, och till 7-11 av Rijksmuseum, Amsterdam.